Robin Feld lives
with his truffle pig, a pig looking for truffles, in a shed in the woods outside Portland, Oregon.
Robin seems to enjoy being a loner who does not shower and hustle around in pajamas.
Every week, he sells his mushroom finds to a young truffle maker who takes the product on to Portland's prestigious restaurants.
Men när Robins gulliga gris blir stulen måste han damma av sina gamla kock-kunskaper. Med motvillig hjälp från den unge langaren ger han sig ned i restaurangvärldens mörka undersida för att söka rätt på sin gris. Robins namn brukade ingjuta respekt i krogvärlden, nu måste han bevisa sig. I en scen låter han sig misshandlas i bisarr underground-restaurang-fighting i utbyte mot information.
Det här låter
kanske som en John Wick för foodie-influencers — och det är det också. En twist som skönt nog aldrig känns för pretentiös eller komisk, och som låter filmen vara genrebunden utan att bli för allmängiltig. Debuterande regissören Michael Sarnoski bygger upp en sällan utforskad mystik kring restaurangvärlden, där sena kvällar efter stängning får en smått magisk atmosfär och där Robin Feld allt tydligare framträder som en kulinarisk shaman.
Nicolas Cage äger
en Oscar för Farväl Las Vegas, men i samtidens kollektiva medvetande betraktas han förmodligen mer som ett levande meme än skådespelare. Det är orättvist men förståeligt med tanke på mängden B-filmer han brukar dyka upp i. De senaste åren har han slagits mot en datoranimerad jaguar i Primal, demoniska nöjesfältsrobotar i Willys wonderland och utomjordingar i Jiu Jitsu (en film som knappt innehåller någon jiu jitsu). Men han gjorde också en enastående prestation i den mästerliga syratrippen Mandy, en av de senaste årens bästa skräckfilmer.
Next year, Cage will reach new meta-levels when The unbearable weight of massive talent premieres, where Cage plays the role of himself in a film where a billionaire pays to have Cage as a guest at his birthday party.
Cage himself has said that the whole concept is too crazy and that he does not intend to see the film.
Instead of
adapting to embody their characters, it is as if Cage makes them a part of himself;
absorbs their expressions and spits them out as their own.
In the portrayal of Robin Feld in Pig, it seems as if Cage has been a chef all his life and carries the innermost essence of the taste experience.
The love for his truffle pig also seems genuine, and is portrayed with a low-key humor, as when Robin defends himself: "I do not fuck my pig".
Pig may be a violent thriller, but the director, Sarnoskis, lingers as long on the dishes as on the threats and the bloodshed.
Sympathetically, he portrays hip concept restaurants with melancholy, and pieces of bread that are cooked at home in someone's kitchen with a romantic shimmer.