Inför valet 2018 fick Vänsterpartiet högsta betyg när Naturskyddsföreningen rankade partiernas miljö-och klimatpolitik. Partiets klimataktivister jublade och Jonas Sjöstedt (V) såg rankingen som ett bevis på att han ledde ett offensivt klimatparti som borde ha släppts in i regeringen.
Nu, knappt fyra år senare, har partiledningen hamnat på kollisionskurs med miljörörelsen och retat upp partiets klimatnätverk. Kärnan i konflikten handlar om hur utsläppen ska minska. Enligt partiledningen är det främsta verktyget ny teknik. Eftersom det är svårare att övertyga medborgarna om livsstilsförändringar så ska ansvaret för omställningen läggas på staten. Stora statliga investeringar i grön teknik alltså snarare än att förmå människor att göra obekväma val som välja bort bilen eller sluta flyga.
Gör tummen ner
Men partiets klimataktivister gör tummen ned. De menar att omställningen kräver en radikalare politik och att klimatmålen omöjligt kan nås utan minskad konsumtion.
The criticism has led the party board to delete a couple of formulations in the election platform, but to abandon the industrial offensive is not in the cards.
"Sustainable growth" is a crucial ingredient in the economic policy on which the Left Party wants to go to the polls.
A clear purpose of the new direction is to attract workers' voters in the mill.
Those who "live in terraced houses, like to eat meat and potatoes, watch" Gokväll "and take a charter trip on holiday", as Nooshi Dadgostar (V) himself described it at a meeting with the parliamentary journalists this week.
To succeed, the party leadership wants to tone down identity politics.
The focus should be on feasible factual political reforms rather than on the party's ideology.
The proposal for an election platform does not include feminism or socialism and anti-racism is only mentioned in passing.
Possibly a bit daring for those who want to maintain the trust of young progressive metropolitan voters where the party has its strongest support.
Obvious obstacle
But will the strategy work?
Will Nooshi Dadgostar (V) succeed better than Jonas Sjöstedt in the ambition to attract dissatisfied workers' voters to choose V over SD?
An obvious obstacle is migration policy.
The Riksdag's most refugee-friendly party is not an alternative for those workers' voters who see a stricter immigration policy as the most important issue.
Ett annat hinder är partiledarskiftet i S. Med Magdalena Andersson (S) vid rodret utlovas både en jobbskapande klimatomställning och en vänstergir i välfärdspolitiken med slagord om att ”ta tillbaka den demokratiska kontrollen”. Exakt vad det innebär är oklart men retoriken är identisk med Vänsterpartiets. Att janmuarisamarbetet havererat och Miljöpartiet lämnat regeringen är andra faktorer som kan förvandla det önskade väljarflödet till en rännil.
Flera hinder på vägen alltså varav det första väntar på helgens kongress. Ett underkännande av strategin där skulle tvinga partiledningen att tänka om i ambitionen att bli en rödare version av det parti Vänsterpartiet ständigt stått i skuggan av.