Ericsson är speciellt. Det har funnits sedan 1876, klarat sig genom samtliga teknikskiften inom telefoni och kommunikation när konkurrenterna har slagits ut, under en period utgjort 40 procent av hela Stockholmsbörsens värde, och är nu världsledande.

Ericsson har också varit i djup kris flera gånger. Tiotusentals anställda har sagts upp. Produktionen och arbetarna är nästan borta.

Ägarna har också fått offra sig. I samband med it- och telekomkraschen år 2000 tvingades de gå in med 30 miljarder i nytt kapital.

En ny fräsch vd (Carl-Henric Svanberg) beklagade i samband med flytten av huvudkontoret till Kista 2003 förlusten av den oslagbara adressen ”Telefonplan”, men berättade att det i alla fall fanns en rondell utanför huvudkontoret som ledningen beslutat kalla ”Ericsson Turnaround”.

Nästa kris handlade om teknikångest, felinvesteringar och nedskärningspaket. Svanbergs efterträdare Hans Vestberg fick till slut sparken 2016. Huvudägarna slet sina hår men hittade och enades till slut om en ny vd och räddare: Börje Ekholm.

Otroligt hård och offentlig kritik

Huvudägarna, det är familjen Wallenbergs Investor och Industrivärden, där numera Fredrik Lundberg har ägarmakten. De delar på har makten, och ansvaret, genom sina röststarka A-aktier.

Christer Gardell vill få bort de röststarka A-aktierna. Hans fond Cevian är näst största ägare, men bara kapitalmässigt, inte röstmässigt. Det är ett skäl till att han riktar kritik mot de två ägare som sitter vid rodret.

Men ändå. Det är otroligt hård, offentlig, kritik som dessutom många andra instämmer i. Cevian talar om misslyckad bolagsstyrning och bristande information, i sådan omfattning att man kommer rösta emot att stämman beviljar styrelse och vd ansvarsfrihet för det gångna året.

Det kommer en rad konkreta kängor till styrelsen, om internrevision, bonus till chefsjuristen, transparens och kommunikation, och sist men inte minst en sågning av kvalifikationerna hos styrelsens två vice ordföranden Jacob Wallenberg och Helena Stjernholm.

Bort med strukturen med två vice ordföranden, uppmanar Cevian med motiveringen:

”Ericsson behöver en vice ordförande som är kvalificerad att kliva in som ordförandens ersättare vid behov.”

Den nuvarande ordningen är enligt Cevian ”dålig bolagsstyrning, en varningssignal för investerare och förknippad med Ericssons historiska misskötsel.”

Stödet från storägarna räcker inte

De tre röstmässigt största ägarna Investor, Industrivärden och AMF, har sagt att de ska rösta för ansvarsfrihet på stämman i morgon.

Men Cevian röstar alltså emot, liksom norska Oljefonden, Avanza Fonder, Aktiespararna, Nordea, Robur och säkerligen många amerikanska ägare som följer ägarservicekonsulternas rekommendation.

Därmed är nog saken klar, eftersom det bara behövs 10 procent av aktierna – inte rösterna – för att styrelsen ska nekas ansvarsfrihet.

Cevian vill att styrelsen sitter kvar trots nekad ansvarsfrihet. Detta eftersom man tror på Börje Ekholms förmåga att sköta Ericssons strategiska beslut framåt.

Men. Nekad ansvarsfrihet innebär att ägarna vill behålla möjligheten att stämma ledamöterna för misskötsel. Det är unikt för svenska storbolag att styrelsens ordförande och vd sitter kvar under de omständigheterna.

Det blir svårt även för Börje Ekholm och ordföranden Ronnie Leten, trots stödet från Wallenberg och Industrivärden. Och trots att de senare nog är livrädda för att än en gång tvingas skaka fram en vd som fattar vad verksamheten handlar om.

”Ericsson Turnaround” förstås just nu lämpligast som att Ericsson hamnat 180 grader fel.