Watch: Swedish radio (not sign)

“A young man has died after a moped accident in Lerum.

It was on Tuesday afternoon that the police were alerted to an accident with two people on a moped.

"They get a cord and have the great misfortune to drive into a post."

Frode Storåker:

And that is the question we are left with.

What's really going on on this lawn? 

Alexander Storåker has just turned 16 when he dies in an accident with his tuned moped. 

And the accident leads to something unexpected - for teenagers to start talking about something that two parties had reason to be silent about: moped riders and police officers.

Anna Storåker:

The job was over for the day, I was going for a walk.

So I go out, stand in the driveway, and then I see when he leaves.

And I think, "God, such a big moped and such a small body, may he be careful."

That's the last thing I think.  

Anna and Frode Storåker have walked along their son's accident path almost every day since May 12 last year.  

From: Swedish Radio, 13 May 2020

"From what I understand then, it is two young people, younger men between the ages of 15 and 20, who are sitting on the same moped."  

That night, the officer on duty on the radio tells of a tragic single accident. 

From Swedish Radio 13 May 2020

"And then it goes so badly that the driver of the moped dies later in hospital then."

But what is said then is not the whole truth.

Frode Storåker:

Yes, this is where Alexander lay.

Here .... here lay his friend, here .... oh here lay the moped .... 

Reporter:

Can you go here without thinking about details and "how and what" ... 

Frode Storåker:

No, those are details we are going into.

The story we have been presented and ....  

Anna Storåker:

We have spent so many sick hours.   

Frode Storåker:

Between the concrete sill and the fence it is one and a half meters.

The moped is 1.2 meters, so it's just that it can go in between.

If it canes and lies on the ground.  

Anna Storåker:

Mm.

But these are all questions like this that we have pondered, and pondered, and pondered.

And you have gone here with your tape measures and measured, and measured, and measured.

And we have been here and ... we have had the help of others who have been here and tried to help us try to understand.

So it has been important for us to understand, how it happened, how he could lose control of the mop and how he flew and how he was injured. 

From: Swedish Radio 13 May 2020

"How do the police proceed now? 

"We have seized the moped to see if there was anything wrong with it, what it could be so try to investigate that road and then I do not know, I can imagine to see if there are any testimonies, equivalent if we can bring clarity in what happened at the site "

When the news reaches Swedish radio, it is already clear to the police authority in Västra Götaland that the moped was not the only vehicle on the footpath by the terraced houses in Lerum.  

And the week that follows, the picture outwards slowly begins to change.  

A civilian police patrol from Alingsås is said to have been involved in the accident, but according to their boss, there has been no question of any hunting.

This is something that can only happen in extreme cases. 

For Swedish police should not drive after fleeing mopeds, it was determined after another high-profile fatal accident.

From SVT 2014

"The officer on duty at Uppsala Police committed a misdemeanor when he asked the bridge guard to open the Wheel Bridge during a car chase last year." 

"Police suspected both of them of stealing diesel at a petrol station" 

A police hunt ends with two young men dying and in 2016 Swedish police will have clearer rules.   

From SVT: 2015

"Clearer rules for how vehicles may be chased, in addition to training initiatives ..."

Particularly strict requirements are introduced for unprotected vehicles such as mopeds.  

They may only be prosecuted if there are special reasons, such as that the driver has committed or is about to commit a serious crime. 

Otherwise, it is too dangerous, both for the public - and for those who drive the moped. 

So why were the police there when Alexander crashed?  

Anna Storåker:

He really feels like a living part of the family.

We set the table for him and we have his shoes standing here and we include him in almost all conversations.

So, Alexander ... incredibly kind and ... and cute, and cocky, too.

Ambitious at school, very future plans.

So, he was on his way.    

Frode Storåker:   

I see in the window that something is happening on the outside then, look out and there is a police car and two young policemen coming, so I open the door and they ask if I am the father of Alexander.

"Yes, it is" And then they say he has been in an accident so they want me to come along. 

Anna Storåker:

It goes very fast, about 170 km per hour, fast speed and I think that "god, he must be so injured".

And past us on the highway, we then drive past, what is it called, a tow truck and there I see Alexander's moped in the back of this tow truck. 

Frode Storåker:

We come to the emergency room, are shown into a room, sit down. 

Anna Storåker:

We sit there and just "what may have happened, what may have happened and how injured can he be, what if he has broken something, a thousand questions" 

Frode Storåker:

So this doctor comes in then and the first thing Anna asks is "is he dead?"

"Yes" Then the world rages. 

Anna Storåker:

Then we did not really know much.

What to expect from society, when something like this happens.

But we understood very, very quickly that, "well, we are ourselves in this". 

Frode and Anna get to know via the media that there are uncertainties about the accident and that the police were there when it happened. 

But when they meet their friend Adam who was sitting behind Alexander on the moped, he tells something more: a police car drives after them - with blue lights at high speed into the narrow footpath and he experiences it as a hunt. 

Frode Storåker:

Yes, here we have our fight, here it is after the Court of Appeal when we have received a verdict that we should be allowed to look at this forensic report, and there is not much we should be allowed to see.

The parents want to know everything about the accident, but even finding out what injuries the son has turns out to be difficult.  

Frode Storåker

We get to know what we already know, how tall he is and what he weighs.

And what his name is and his social security number.

That's what they have to offer.  

Reporter: 

And the argument? 

Anna Storåker:

That it would affect witnesses.

We did not receive more information than this. 

Frode Storåker:

- And this was after two appeals. 

Anna Storåker:

-It became confidential, put confidentiality on this matter immediately.

After the accident, three separate investigations are started.

The traffic police focus on whether the dead Alexander had committed a crime and on the tuned moped. 

SU, the police's special investigations focus on whether the patrol has violated the police's own rules.

And the Swedish Transport Administration is investigating how the accident could have happened to prevent it from happening again.

With three investigations, everything should come to light.

Anna Storåker:

Shortly after this accident, the day after or a couple of days after, we were told by the investigator that the police will not look for witnesses in this case, but we had to do it ourselves. 

Reporter:

How then not to seek witnesses?   

Frode Storåker:

They assume that those who have seen something make contact. 

Anna Storåker:

So we got a little panicked, help then we, we parents in grief, have to go out.

So we sat here a couple of days after the accident and wrote notes.

Hundreds of small notes that we cut up and ran around with.

So that's where our distrust started.

What is this, why not look for the witness, children have died.  

At the same time as Frode and Anna begin to doubt the accuracy of the investigations, Alexander's death also opens a door.

They get to know their son's friends who are also thinking about "how" and "why".

It is Adam, who sat behind Alexander on the moped, but also others.  

Linus Edelstam: 

Yes, so it started with it being like this, a moped crash.

And so here, everyone started like this, getting worried and stuff because it was, a guy he had seen Alexander's moped standing there. 

Miranda Silveira:

And then it was me and a few others who met outside in the parking lot here, and sort of like this ... and then we found out that it was Adam and Alexander in the crash.

And then we called like this, the hospital, and said their social security number, so then we found out that Adam was there, just.

We did not find out anything about Alexander.

Klara Buvall: 

So I just went into snap and then saw yes, well, all my stories were, everything was black.

And it just said, "Rest in peace, Alexander."  

Linus Edelstam

No, well, you were empty as well.

It's like this ... so empty in the whole body, that is.

You kind of think nothing either.

It's just, it's the only thing that spins in your head, as well.   

Miranda Silveira: 

But I thought it was hard to know what is true and what is not, because there were many adults like this, like, it felt like very many, like this, rumors about what happened and what did not.

Sven Axelsson:

So I can imagine almost exactly how it happened.

Well, I know how that usually goes.

So, like this, how it usually is, sort of.

But you, Adam know.  

Adam Hedberg: 

We would go out from the parking lot you see from here.

And then the police came in a civilian car then, and kind of drove in right in front.

So then he started driving away, and so they followed.

So he drove into a small, like, pedestrian and bicycle lane.

And so they went after, then.

And then at the scene of the accident then, yes, the accident happened.

But I kind of do not know exactly how it happened or so.

Because it went like so fast and the brain just ... turned off completely, and then all of a sudden I was lying on the ground and then came the ambulance and so on. 

Reporter: 

Did you understand why he ran away and did not stop?   

Adam Hedberg: 

Yes, he did not want ... them to take his moped and such.

So he kind of got scared and did it, like, on reflex or whatever to say.  

Sven Axelsson: 

So, like this ... yes, it is, yes, so I would have reacted if I had his moped.   

Miranda Silveira: 

I think that even if you do nothing wrong, it feels like, it's like, like this, panic.

Thus, there will be a short circuit in the brain.

You just do the first thing as well. 

Adam Hedberg: 

If you get chased then you try to get away, then you try to escape.   

Klara Buvall: 

It's an escape instinct.

Linus Edelstam: 

It's the most flexible way, in principle.

Adam Hedberg: 

I feel, then, that one has got a very different view of life, that is, before one has thought that one is immortal, And that sort of, at least as it were, one thinks of him.

Probably not a day goes by without me doing it. 

Mopeds may therefore only be pursued if there are special reasons, otherwise it is too dangerous.

It sounds obvious - but what does it mean?

Motorcycle policeman Perry Eriksson has been in external service for thirty years.

Perry Eriksson:

Yesterday I stopped a tuned, the day before it was a tuned that passed.

So pretty much every day I can see a tuned.

A police officer can shadow a moped at a distance - but as soon as the moped rider realizes what is happening and pulls away - then it becomes a chase, a chase.  

Perry Eriksson:

That I drive after a tuned moped and it stops is no pursuit.

Without pursuit then I must have a fleeing moped and then the driver must be aware that I want to catch up and stop this person because it has tuned it or done something illegal. 

Reporter:

If I understand you correctly, if you see the moped rider fleeing - then you should not follow, is it so? 

Perry Eriksson: 

Nej, det ska till synnerliga skäl om jag ska följa efter. Rån, mord, våldtäkt, alltså nåt som har med liv och hälsa att göra. Då får jag följa efter. För just att det är en oskyddad trafikant så är det då särskilt viktigt med säkerheten.  

Reporter:

Hur är det att inte köra efter om du ser att den kör fort?  

Perry Eriksson:

Det känns fel, det känns fel men samtidigt måste jag ju ändå tänka på proportionen ”vad händer”.  

Fast i praktiken är det inte alltid enkelt. På sociala medier finns mängder av filmer av unga som kör farligt och provocerar polisen.  Men också av poliser som ser ut att preja mopeder. Tonen i diskussionstrådarna är polariserad – och hård.  

Perry Eriksson

-Det gäller ju att inte gå ner på samma nivå. Jag är ju ändå sån myndighetsperson, jag företräder ju polismyndigheten, jag måste ju på nåt sätt vara professionell i mitt agerande, men ibland vill man gå ner på samma nivå. Så är det ju, men man får låta bli helt enkelt.   

Polisen ska alltså inte jaga, om det inte finns synnerliga skäl, men ändå finns där en kluvenhet. Störande mopeder är ett problem i bostadsområden och många ringer polisen om hjälp.  

Perry Eriksson:

Om jag kommer dit på min motorcykel och det är massa mopeder – och de kör åt höger och vänster och jag stannar och tittar och inte agerar nånting, då ”men gör nåt, ta dem, ta dem, de begår ju brott”.   

Reporter:

Men vad gör du i den situationen då?  

Perry Eriksson:

Ja jag kör efter nån och visar att ”titta här”, det är alltid folk i fönstrena. Och så kör jag efter nån och så blir det för farligt och jag gör bedömningen att jag ska sluta, ja då slutar jag.  

Å så åker jag vidare nånstans. 

Reporter:

Är det ett synnerligt skäl att markera för allmänheten att man gör nåt?  

Perry Eriksson:

Nej, nej är ju liksom inget synnerligt skäl att köra efter nån bara för att den kör omkring och stör allmänheten. Men förtroendet för polisen går ju ner i noll om jag inte gör det.   

Anna Storåker:

Vad fina de är. När de kommer allihopa dit, den är ju fantastisk.

Efter olyckan kör en karavan av mopeder genom Lerum till minne av Alexander. Tonåringar börjar prata om moppelivet och föräldrar får höra sånt deras barn tidigare hållit tyst om. 

Vi får kontakt med “Paul”. Han var 15 år när han fem månader före dödsolyckan är på samma plats som Alexander när han möter en polispatrull. 

”Paul”

Och så började dom följa efter mig, så försökte jag komma undan. Så fortsatte jag in på gräsmattan här, över, korsade hela gräsmattan och in bland dagiset, där. 

Reporter:

På moped?   

”Paul”

Ja, på moped.  

Reporter:

Och vad gjorde polisen?  

”Paul”: 

Nej, dom låg i baken hela vägen  

Paul tar samma beslut som Alexander, han gasar och drar iväg. Och han säger att polisbilen kör efter. 

”Paul”:

Och sen tog det stopp för dom lite längre fram, för en blockering där, vid cykel- och gångbanan som jag fortsatte på med mopeden.     

Reporter:

Precis där borta där Alexander dog?   

”Paul”:

Ja, precis.   

Reporter:

Det var där du kom emellan, och inte dom?   

”Paul”:

Ja. 

Reporter: 

Men upplevde du det som att polisen jagade dig? 

”Paul”:

Ja, de hade på sirener, blåljus, allting. 

Reporter: 

Men varför stannade du inte när du förstod att polisen ville att du skulle stanna? 

”Paul”: 

För jag visste ju att stannar jag nu så blir det ju konsekvenser för mig.  

Reporter: 

Å vad var det för konsekvenser du var rädd för? 

”Paul”: 

Ja men det är ju det att dom plockar moppen, sen kanske man får ta körkort vid senare ålder.  

Reporter: 

Men vad tänker du om ditt ansvar? 

”Paul”: 

Alltså, jag vet ju innerst inne att jag ska stanna ifall polisen kommer och försöker stoppa mig då. 

Reporter: 

Men du berättade det inte för nån vuxen? 

”Paul”:

Nej, inte då. 

Reporter: 

Och när gjorde du det? 

”Paul”: 

Ja, jag berättade det först för mina föräldrar efter samma sak som hände med Alexander, att det var på samma ställe och då kände jag att det är dags att berätta.  

När Paul kommer undan exakt där Alexander senare dör blir varken hans eller polisens agerande en rättsfråga. Det är en händelse som inte hamnar i nån statistik. Och det finns fler som Paul.

“Olle”:

Vete fan hur polisen kom emellan här, med bilen, jag bara märkte att dom körde efter. Och när jag började köra upp här, började, det var då som började sätta på sirenerna. Nej, jag blev jävligt stressad, kommer jag ihåg. Och rädd. 

Vi får kontakt med en pappa i Lerum som vill berätta vad hans son var med om bara en månad före Alexanders död.  

Reporter:

Du hade en trimmad moppe?  

”Olle”: 

Ja.   

Reporter: 

Och en kompis utan hjälm bakpå?  

“Olle” 

Yes

Pappan: 

Jag vet inte, det kan ju ha varit hur många barnvagnar eller trehjulingar eller pensionärer med rullator eller annat här.

Reporter: 

Vad tänkte du i stunden, då?  

”Olle”:

Bara att försöka ta så krångliga vägar som möjligt, eller vad man ska säga. Så det blir svårt för dom att hänga med. 

Reporter: 

Var det poliser från Lerum?

“Olle”: 

Nej, från Alingsås.

Vi kom här och stannade med moppen.

De säger att för Olle och hans kompis slutar det med att de stannar självmant, läggs ner - med handfängsel och blir hämtade av föräldrar. Olle får böter.

”Olle”:

Nej, han var ju, ja, rätt så arg i bilen på vägen hem och vi pratade när vi kom hem. Familjen då, eller jag och mamma och pappa. Och vi pratade om att det var dumt gjort av mig, i första taget. Och sen så ja, några, lite senare så tyckte väl pappa att det var dumt av dom eller, polisen, att köra in på sån här väg och det var över-, så här, att dom överreagerade. Och sen när det hände med Alexander också, så blev det... Ja, då började vi prata om det, om polisen mer. Att det, vad håller dom på med, liksom. Dom, ja, dom kör på småvägar.

”Pappan”: 

Själva moppeåkandet eller skjutsandet utan hjälmen eller nåt. Det försvarar vi inte, liksom. Men samtidigt så... brottet tycker jag liksom inte står i paritet till det här, liksom, jakten och handbojor och det här. Dom är faktiskt utbildade på det, dom borde ha mer konsekvenstänk än en 16-åring på moppe. 

Det är fel att köra trimmat och sticka från polisen, men det går att ha flera saker i huvudet samtidigt.  

Tonåringens ansvar, polisens ansvar och föräldrarnas ansvar. 

Anna Storåker:

-Och det är ju jätteviktigt, såklart, att ungdomar inte kör med trimmad moppe. Men då är ju frågan, hur ska man gå tillväga för att dom inte ska trimma sina mopeder? 

Frode Storåker: 

-En dag när han var i skolan testade jag moppen, då fick jag start på den och tyckte den gick ganska bra. Åkte hem och så hittade jag en bricka i garaget, på garagegolvet, som ska stå i avgasröret för att den inte ska gå så fort då. Och så sa jag, den här får du sätta på igen.

Reporter: 

Var ni oroliga för mopeden?

Frode Storåker: 

-Nej.

Anna Storåker: 

-Alltså, den funkade ju inte. Han hade den registrerad på sin födelsedag, tionde april. Så vi hade inte hunnit bli så oroliga än. Han hade inte varit ute så mycket med den, han hade mest suttit i garaget hela vintern och svurit och skrattat med sin kompis som satt bak på. Men, ja det är så fruktansvärt att tänka, tänk om vi hade sagt nej till moped, då hade han levt idag. Tänk om.

Vi har träffat två tonåringar i Lerum som säger att de jagats av polis genom bostadsområden – trots att det saknats misstanke om grova brott.

Och vi börjar fundera på hur vanligt det här kan vara. 

Stefan Holgersson:

Sen finns det en ganska bra sittplats där också. 

Reporter: 

Fint. Sen är platsen, du ser, här är skolan, sen är vattenpalatset heter det.

Stefan Holgersson är professor i polisvetenskap och debatterar ofta polisens roll.   

Vi vill veta hur vanligt han tror det är att svensk polis kör efter mopeder.  

Och vad är alternativen – hur ska polisen stoppa den som kör trimmat? 

Stefan Holgersson:

Ja man kan ju bli ganska trött på att det här händer om och om igen. Så att det här är nåt som man måste ändra på, det här sättet att jobba på är helt värdelöst. För man kommer sällan åt de som har gjort det och man utsätter andra och de här individerna för stora risker. Och då får man välja andra sätt och det finns andra sätt att jobba mot den här problematiken. Men man gör det inte, eller väldigt sällan i alla fall.  

Reporter:

Vad ska polisen göra då? Om det är nån som kör förbi och det är uppenbart att det är en trimmad moppe, vad ska man göra?   

Stefan Holgersson:

Nej alltså det kan ju se illa ut om polisen bara stannar och vinkar så klart, det kan ju upplevas som att människor får göra som de vill. Men det polisen får göra är ju att titta hur den här personen såg ut, eller rättare sagt hur mopeden såg ut om man kan se. Och sen får man i såna fall jobba riktat mot problemet. Är det en liten ort så är det inte alls svårt att få tag i dom som har de värsta trimmade mopederna, det är egentligen bara att åka till skolan och ta reda på det, vilka det är. Sen lånar man schemat när de här personerna slutar och börjar och sen tar man reda på var de bor. Sen tar man de tio värsta i en mindre ort så är det klart att det får en väldigt stor effekt på övriga. 

Reporter:

Men har du stött på att det finns en kultur av att det är ok att köra efter?  

Stefan Holgersson:

Ja om man pratar om kultur så är det på nåt sätt att det skulle finnas en kultur i hela polisen. Men det jag har stött på är att det rör sig om individer eller i vissa fall grupper där man gör på det här sättet. Och också att man inte har reflekterat över att det är fel utan man ser att, man får en order om att nu är det trimmade mopeder, cross och sen blir man skickad dit liksom – och sen gör man så gott man kan då. 

Reporter:

Hur vanligt är det att svensk polis kör efter mopeder för bötesbrott?

Stefan Holgersson: 

Exakt hur ofta är helt omöjligt att säga eftersom ingen har något större intresse av att berätta om det här. 

Reporter: 

Hur skulle du göra för att ta reda på hur vanligt det är?    

Stefan Holgersson:

Ja, det är inte helt lätt.  

Reporter:

De som åker dit för olovlig körning eller vårdslöshet i trafik, skulle man kunna börja kolla liksom där?

Stefan Holgersson:

Det man får göra då om ska undersöka det här är att fråga dom hur det gick till när de blev stoppade.

Reporter:

Ringa runt? 

Stefan Holgersson:

Ja, det är fullt möjligt att göra.    

Det finns ingen statistik på hur vanligt det är att polis kör efter tonåringar för bötesbrott, men det finns sätt att ta reda på om det händer, trots de nya reglerna om synnerliga skäl. 

Om Alexander överlevt olyckan hade han möjligen åtalats för två brott. Det första: olovlig körning, alltså den trimmade mopeden. Det andra: vårdslöshet i trafik, alltså brottet som uppkommer eller förvärras när han flyr från polisen. 

Så vi söker domar för just de brotten.

Och vi hittar rättsfall där tonårskillar döms till böter – men där det också är dokumenterat att polis kört efter dem, i hög hastighet genom bostadsområden.  

Det är alltså inte bara killarnas egna ord, utan också polisernas.  

Några bestämmer sig för att träffa oss öppet trots att de också själva gjort fel. De säger att efter Alexanders död känns det viktigt att berätta. 

GRAFIK: 

Liam, Varberg

17 år vid händelsen

dömd 2018

Liam: 

Vi kom körandes på den här vägen. Och då uppfattade jag, då såg jag att vi mötte en polisbil, och nästan precis innan jag passerar den så slår dom på blåljus och körde ut nästan framför mig, med en gång. 

Precis som Alexander skjutsar Liam en kompis, det i sig behöver inte vara olagligt, men moppen är trimmad och den saknar lampor. 

Liam:

Jag tror inte jag tänkte så mycket egentligen. Utan det var mest att, nu kör jag. Och då, sen körde vi in här då. Jag visste om den här lilla genomfarten och tänkte att jag ska dit. Efter det är det lugnt. Och det var nästan det enda jag tänkte på under hela tiden. Och det var här jag inte trodde dom skulle följa efter mig, eftersom den smalnar av så pass mycket. Och nästan bara är för cykel- och gångbana. Men det gjorde dom. Jag känner också i efterhand att det var otroligt dumt av mig att köra här igenom, men just då tänkte jag ju att dom inte skulle följa efter. Och då hade jag blivit av med dom.  

Reporter:

Hur fort gick det här? 

Liam:

Här skulle jag nog gissa på ungefär 60 km i timmen. Ja, man hade tonårshjärnan då. Och då är det inte samma konsekvenstänk. 

Reporter:

Upplevde du det som en jakt det som var? 

Liam:

Oh ja, det var det. Just då fanns ju inte den här gång och cykelbanan här utan det var mer ett djupt dike. Här nånstans, tror jag det var. 

I rätten beskriver Liam och poliserna flykten på ungefär samma sätt, men inte olyckan som avslutar den.  

Liam:

Då körde dom om mig och precis nästan när dom hade passerat, så jag hade nästan mitt framdäck vid deras högra baklykta, så såg jag först passagerardörren öppnas lite lätt. 

Och sen såg jag bromsljusen tändas och dörren flög upp vidöppen, och då började jag bromsa. Men... det var ju helt omöjligt att stanna på den sträckan. Med en moped. Jag träffade ju innerdörren på passagerarsidan och moppen flög rätt ner i diket, min kompis flög förbi mopeden, och jag absolut längst bort. Ner i diket då, som var här. 

Ja, det var så det slutade. 

Reporter:

I åtalet så står det att du körde in i en stillastående polisbil.   

Liam:

Ja. Det är ju egentligen lite lustigt, för att jag tror inte det finns en enda människa som medvetet skulle köra in i en polisbil. Vare sig man är jagad eller inte. 

Reporter:

Men upplevde du att du blev prejad?  

Liam: 

Ja. Jag menar, om man öppnar en dörr och tvärnitar, när det inte finns plats till att undvika dörren förutom att köra ner i diket, och inte ens finns tid till att bromsa, så var det ju uppenbarligen att det var så dom ville få stopp på mig. 

Polisen uppger att de ställde sig framför Liam för att gå ut och få stopp på honom, men att han då kör in i bildörren.

Han skadar benet, blir hämtad av ambulans och får böter.  

Liam:

Ja, när jag läste om olyckan i Lerum då, så direkt kände jag ju igen mig själv. Jag kunde sätta in mig själv exakt likadant. Skillnaden var ju endast att jag hade turen att klara mig så milt som jag gjorde. Och han hade inte lika tur.  

Liam anmäler inte polisen för det han tycker är fel, men det finns de som har gjort det. 

Jesper bor i Bålsta, Oliver i Järfälla.   

Vi hittar deras domar – och ses där det hände. 

I deras fall är det mc-poliser som kör efter, båda killarna säger att de först inte fattar att det är poliser.  

”Jesper”: 

Jag upplever att han svänger ut bakom mig väldigt aggressivt.  

Polisen som kör efter Jesper filmar.  

GRAFIK: Jesper, Bålsta

17 år vid händelsen 

dömd 2018

Jesper:

Jag tänkte så klart på det värsta, att det var nån buse som ville mig illa. 

Oliver:

Jag tror det är högst upp på kullen där man svänger in. Om jag kommer ihåg rätt, jag har inte varit där sen då.  

GRAFIK: Oliver, Järfälla 

15 år vid händelsen

dömd 2018 

Oliver:

Jag tänkte aldrig på hur smart det var att köra ifrån heller, jag bara fick att jag skulle inte stanna.

Jesper:

Det var ju en tjej på cykel som vi körde förbi, som cyklade åt vårt håll.  

När vi läser utredningarna är det slående hur lika händelserna är. En tonårskille på moped får adrenalin och bara kör, polisen efter i hög fart på cykel och gångvägar. 

När poliserna beskriver mopedernas flykt, hur fort det går och hur farligt det är så är det helt utifrån mopedförarens val. 

Hur det påverkar flykten, att polisen kör efter är inte en lika stor fråga. 

Oliver:

Så här kom vi i full fart. Det är trångt att komma igenom, han börja knuffas och grejer och jag känner bara hela moppen skakar och grejer och slår i sig i de här. Sen kom vi ut här, på fel sida i full gas upp här, kom i 80 i en blind korsning, körde rätt ut i fel riktning så hade det kommit en lastbil eller en bil så hade man vart mos. Det var väl jag som enligt lagboken gjorde fel, hade nog inte gjort samma sak idag, då hade jag nog stannat ändå. 

Jesper:

Ja, jag kom ju här med moppen och just här i svängen så tappar jag nånstans här och krossar fingret mellan styret och marken. Ja, det är ju absolut inget jag är stolt över så jag ångrar det absolut, det gör jag. Både mitt agerande och det jag gjorde med moppen. 

Reporter: 

Trimmade? 

Jesper: 

Ja 

Jesper faller, Oliver ger upp och stannar. Efteråt anmäler de båda till SU, polisens särskilda utredningar. Ingen av anmälningarna leder till någon utredning. 

Ett halvår efter olyckan får familjen tillbaka Alexanders beslagtagna moped.  

Två av utredningarna är klara och så i slutet av februari kommer beskedet de väntat på, från SU, polisens särskilda utredare, de som granskat om polisen agerat proportionerligt eller om de brutit mot reglerna. 

Och det blir ett åtal. Föraren av polisbilen misstänks för tjänstefel och vållande till annans död och rättegången ska hållas i oktober.  Han nekar till brott.

I förundersökningens drygt 300 sidor finns vittnesmål från de som var där och de som hört av sig till polisen. 

Nu får familjen läsa allt som sagts.

De två poliserna från Alingsås, 24 och 27 år, åker till Lerum i en civilbil. Allmänheten har klagat och tillsammans med kollegor ska de göra något åt problemet med trimmade mopeder. Men enligt poliserna fanns det inga tydliga instruktioner om hur man skulle gå till väga.  

Direkt när patrullen kommer fram ser de mopeden med Adam och Alexander, killarna märker att det är uniformerade poliser i civilbilen och drar därifrån. En stund senare står mopeden stilla, poliserna ser den, gör en snabb u-sväng och de står plötsligt helt intill varandra. Alexander gasar, polisen efter – och fordonen kör, enligt vittnen, snabbt iväg längs gatan och båda svänger in på den lilla stigen mellan husen.  

Här är trångt, buskage och ett högt bollnät skymmer sikten. I förhören med poliserna framgår att Alexander inte är misstänkt för nåt särskilt, inget grovt brott. De kör efter in i bostadsområdet för att “stanna så att de kunde prata med honom” och kolla körkort, fordon och förare. 

Bilens förare drar igång stoppsignal, sen blåljus och siren. 

Så långt beskriver poliser och vittnen på plats, händelsen på ungefär samma sätt. 

Men sen går bilderna isär.   

Poliserna säger att de på håll ser betongsuggan – och då väljer att sakta ner.  

Men frågan är “när”? 

Hur mycket stressar polisbilens förare Alexander? 

Föraren säger att han slår av blåljus och saktar in kort efter svängen. Bilen ska sen ha stått stilla när han ser olyckan på ungefär 100 meters avstånd. Och han ser hur Alexander kör upp på gräset, sladdar på gruset och slår huvudet med hjälmen i stolpen.  

Först därefter kör de fram till olycksplatsen och sen springer de ut och försöker hjälpa dom skadade. 

Vittnena ger en annan bild. Från fönstret här ser en boende polisbilen och mopeden köra i hög fart på gångstigen.  

Vittne: “ser att det kommer en moppe med två personer på och efter moppen kommer det en vit polisbil” 

Vittnet ser alltså mopeden och polisbilen ihop efter den plats där polisföraren säger sig ha stannat.  

Vittne: “De kör ganska så fort båda två, både moppen och polisbilen” 

Vittnet uppfattar det som en jakt.

Vittne: “Min första tanke var att polisbilen jagade moppen.”

“Här är det mycket barn och det var ju inte så bra att de körde så fort, (…) på denna lilla gångsnutt.” 

En annan boende säger i förhör att han härifrån ser polisbilen köra förbi hans hus i 45-50 km/h. 

Vittne: “hör först sirenen på polisbilen och ser sedan bilen (…) tänker “Fan, vad fort de kör”  

Vittnet rusar ut och några sekunder senare, ser han de chockade poliserna, mopeden, den skadade Adam och den döende Alexander. 

Och till skillnad från föraren säger hans kollega i polisbilen att de kör med sirener hela vägen fram till olycksplatsen utan att stanna.

För Alexanders föräldrar är utredningarna kring sonens död en besvikelse. Många av deras frågor förblir obesvarade, särskilt den om polisens ansvar.

Anna Storåker:

Det fattas vittnen, det fattas olika perspektiv som vi bara hade utgått från att de skulle ha undersökt. 

Frode Storåker (fundering):

De kom ju den här vägen. Här tappar han fäste på moppen då. Men skulle han gjort det så hade det ju inte varit gräs på däcket då. 

Anna Storåker:

Jag tänker man hanterar sådana här olyckor olika och man hanterar sorg olika, men vi har ju varit väldigt samspelta att vi vill veta, vi vill veta allt, för det handlar om vårat barn och det handlar om hans sista minuter i livet.

Frode Storåker:

Här var ju det han hade i sin ryggsäck, mobil som ligger här, lås, motorolja då, han hade ju precis tankat, typ jag vet inte, en kvart innan eller nåt sånt. Och det är ju det här, lite svårt att se, hans ryggsäck då... med lite godis...ja, så går det.   

Och det är inte bara Alexanders föräldrar som hade förväntat sig mer av en utredning som tagit drygt tio månader. Jörgen Lundälv är docent i trafikmedicin vid Umeå universitet och har intresserat sig för hur svensk polis agerar i trafiken och vilka konsekvenser det får. 

Han reagerar på hur olika de båda parterna behandlas efter Alexanders död. 

15-åriga Adam förhörs efter några timmar på sjukhuset, polispatrullen skickas tillbaka till stationen och föraren förhörs efter fyra månader.  

Mopeden beslagtas direkt och undersöks i detalj, polisbilen tas i beslag först efter två och en halv månad. 

Och så ….olycksplatsen.

Jörgen Lundälv:

-Det här är en brottsplats. Det är ingenting annat än en brottsplats och ingenting får avlägsnas från en brottsplats, hade detta varit en annan olycka där inte polisen varit inblandad utan om jag hade kört bilen så hade jag aldrig fått flytta den bilen. Men nu tilläts de här två poliserna att köra hem till stationen med polisbilen. Det där är anmärkningsvärt. 

Reporter:

Varför är det så då, tänker du? Varför tilläts det?

Jörgen Lundälv:

Jag vet inte. Nej, och jag lägger inte någon skuld på de två inblandade poliserna för de är chockade, de är involverade i själva händelsen. Utan den skuldfrågan ska ju läggas, om vi pratar om skuld här, ska ju läggas på ansvarige polisbefäl, gruppbefäl. Men också ytterst på polischefen i området. Som inte har bättre koll på förstahandsåtgärderna på platsen: Hur gör man när en sån här händelse inträffar? För det kan ju inte vara första gången som det inträffar en skadehändelse med dödlig utgång. 

Den som ansvarar för polisen i Alingsås är lokalpolisområdeschef Johan Lundberg. Vi träffar honom för att få veta hur han ser på kritiken – och på det som hände Alexander.

Reporter:

-Tycker du att ni säkrade en misstänkt brottsplats på ett professionellt sätt?

Johan Lundberg:

-Jag har inte fått höra annat än att det hade fungerat, med det jag har fått från trafikutredningen då bland annat.

Reporter: 

-Men mopeden togs i beslag. Men inte bilen. Du ser inget problem i det?

Johan Lundberg:

-Om man hade sagt det att bilen användes för att köra på mopeden eller så, då är det ju nånting annat. Men det har ju inte framkommit att bilen har kört på någon moped.

Reporter: 

-Men bilen var en del i en dödsolycka där det sen har blivit en förundersökning och ett åtal. Hade det inte varit rimligt att beslagta den? 

Johan Lundberg:

-Ja, det kan man ju fråga sig.  

Reporter:

-I stort, hur tycker du att ni har agerat i det här fallet Alexander?

Johan Lundberg: 

-Ja man har ju nu om man tänker på konsekvenserna av olyckan,  så är det ju fruktansvärt. Och i det kan jag ju inte säga att vi.. att det har blivit bra. Det kan jag inte säga, utan konsekvenserna av just den här kontrollen blev ju fruktansvärd.

Reporter:

-Oavsett skuldfrågan så var det poliser med vid olyckstillfället. Har du dragit några lärdomar av det?

Johan Lundberg:

-Ja du menar att polisen var.. slog stopp på mopeden och att den körde iväg så att man fick ett kortare förföljande på den och olyckan hände?  

Reporter: 

-Ja.

Johan Lundberg:

-Ja vi har alltid en diskussion om detta, så väl jag som mina medarbetare här; Hur kan vi undvika den här situationen? Hur gör vi? Det är en ständigt prövande, det är sekundbeslut i det här. 

Reporter: 

-Har ni pratat om det nu efteråt eller pratar ni med före...

Johan Lundberg:

-Vi pratar framför allt om det efteråt. 

Reporter: 

-Men hade du, som chef, sett till att det fanns en bred kunskap om hur man får göra med mopeder och inte får göra före olyckan?

Johan Lundberg:

-Vi har ju interna utbildningar och där ligger ju även trafikbiten med i den och det pratar vi ju även om mopeddelen.

Reporter: 

-Så ni har pratat om det här, vad som gäller – förut?

Johan Lundberg:

-Ja, det är min uppfattning.

Reporter: 

-Vi har träffat andra unga i Lerum som säger att poliser från Alingsås har jagat dem för att de har haft en trimmad moppe. Gör ni det?

Johan Lundberg:

-Om vi jagar mopeder?

Reporter: 

-För att de är trimmade. 

Johan Lundberg:

-Det är inte min bild att vi jagar, alltså att vi förföljer mopeder utan att ha nån annan misstanke än att de är trimmade. Det är inte min bild. 

Reporter: 

-Inte före och inte efter?

Johan Lundberg:

-Nej. Ja före tror jag att det hände vid nåt tillfälle men det är klart att polisen har jagat mopeder om man tittar bakåt. Men jag upplever inte, i närtid, att vi har jagat mopeder på  det sättet. Men det kan säkert ha hänt. Alltså jag läser inte allting som vi gör i området.  

Reporter: 

-Har det som hände Alexander lett till några förändringar hos er? 

Johan Lundberg:

-Ja det har lett till ganska stora förändringar för jag tror inte att det är några poliser här som jobbar jättehårt med mopeder på det sättet. Att vi stoppar dem med bilar utan man jobbar på andra sätt vid de tillfällena när vi har kontroller med mopeder om man säger så. Utan vi försöker då använda... stå vid skolor och ta på mornarna när de kommer till skolan och så. Och det här är ju en påverkan som våra poliser har fått genom... som de har fått genom den här olyckan också. Och de lärdomar man har dragit i det.  

Vi vet inte hur ofta svensk polis kör efter flyende mopeder – och det vet inte polisen heller.

För att få en uppfattning går vi igenom domar från hela landet. 

Och vi söker bakvägen. Genom fall där minderåriga på moped åtalats, hittar vi också information om hur polisen agerat.  

Snabbt målas en bild upp: 

Polis kör efter, jagar, prejar tonåringar på moped trots att dom till en början bara är misstänkta eller senare döms för ringa bötesbrott – som trimmade mopeder eller för att föraren flyr en kontroll.  

Något som enligt regelverket inte ska hända eftersom det är för farligt. 

Den här metoden visar inte hur vanligt det är – men vi hittar 20 dokumenterade fall. 

Men.

När vi går igenom fallen ser vi att 15 av de 20 slutar med att mopedisten antingen blir prejad av polisen, eller själv kör omkull. 

Det slutar alltså med en olycka.

Som för Alexander men med den stora skillnaden att dom andra klarar sig. 

Efter att ha tagit del av vår granskning av domar från hela landet skriver Polismyndigheten att det är tragiskt när någon skadas eller dödas i samband med polisens förföljanden av fordon. Polisen ser allvarligt på sådana fall.

Inträffade förföljanden ska enligt föreskriften dokumenteras.

Det kan sedan ligga till grund för justeringar i fordonsförarutbildningen eller ändringar i föreskrift. Alla poliser i yttre tjänst ska också repetitionsutbildas årligen.

Keywords: