The Swedish school has lost its equalizing role, its ability to provide all students, regardless of circumstances, with equal education and opportunities.

Instead, it has been transformed into the opposite, an amplifier of social and economic divides in the surrounding society;

the school has become a segregation machine.

Det är den deprimerande huvudtesen

i Emma Leijnses bok I en annan klass, och hon underbygger den med klarhet och precision. Reportaget är uppbyggt stramt som en ekvation och resultatet visar den sociala matematikens obeveklighet, inte mindre deprimerande. 

Emma Leijnse, skolreporter på Sydsvenskan, följer två mellanstadieklasser i varsin ände av ojämlikhetsskalan. De är utvalda efter en enda parameter – föräldrarnas utbildningsnivå – och med den följer alla de andra med linjalrät förutsägbarhet. Hög utbildning betyder höga inkomster, eget rum (två egna rum om föräldrarna är skilda), god fysisk och psykisk hälsa, ymnigt med läxhjälp och uppmuntran i hemmet – och framgång i skolan. Låg utbildning betyder fattiga, arbetslösa föräldrar, ett annat språk än svenska i hemmet, inget eget rum, ingen studiero, ingen läxhjälp – och misslyckande i skolan. 

Och för att titta närmare

på just skolan, som Leijnse gör: de välbeställda barnen går i en skola med stabil och kvalificerad lärarkår vilket bidrar till en miljö där det går att bedriva undervisning enligt läroplanen; de fattiga barnen går i en stökig skola med stor personal- och elevomsättning där man måste ägna sig åt grundläggande språksvårigheter och sociala problem vilket gör utrymmet för egentlig undervisning blir litet. 

Leijnse mentions the free choice of school only in passing, noting that it had a further reinforcing effect on polarization.

Rather, she finds the very basic mechanism in the surrounding society: the poor in our country are becoming increasingly poorer, and are increasingly concentrated in the same housing areas, where crime and violence thrive, and children are educated into a bitter loser identity already in preschool (a preschool, by the way, competent teachers are unusual and completely untrained staff with poor knowledge of Swedish is common).

At the same time, most Swedes are just getting better and better - and making higher and higher demands. 

The school is unable to hold that crack

together.

What that means is really worth thinking about. 

This is a very well-researched book - and also a very well-told one.

In just 185 pages, Leijnse alternates clear, fact-based analysis and description of reality with responsive, stripped-down student interviews and awake participant observations.

A large part of the pain in the book comes from the fact that she makes it so vividly clear how deeply these different school experiences affect the children, their view of themselves, their value, rights and opportunities.